.om bibliotekarier.

väldigt trött idag.
jag har haft mastodontföreläsning i barnlitteratur idag.
och sen har det bara varit en sån där dag...

jag känner att jag måste kåsera lite om bibliotekarier.
jag behöver få uttrycka mina högst blandade känslor inför denna mycket speciella yrkesgrupp.
för det första så är det helt otroligt att de måste studera sex år på högskola för att ens kunna bli bibliotekarier. för att söka in till utbildningen måste du dessutom ha en magisterexamen i något lämpligt ämne. allt detta kan gemene man anse vara ett bevis på det engagemang och livliga intresse för böcker som dessa individer måste besitta. men icke!
för det andra kan man som vanlig dödlig anta att de som söker till biblioteks - och informationsprogrammet har ett intresse för sociala kontakter, vilket är något dagligt förekommande för dessa. men icke!
jag vet inte om det är speciellt utmärkande för bibliotekarier inom västmanlands län, men de jag har stött på är i många fall introverta, otrevliga, sarkastiska och fruktansvärt oflexibla. exempel:
jag var ner på biblioteket idag för att hitta ett antal barn och ungdomsböcker som jag måste läsa till på onsdag. då datorn med sökkatalogen på barnavdelningen ger alla användare epilepsi (den vibrerar på ett underligt sätt) så tänkte jag att det vore lättast att be den vänliga bibliotekarien bakom disken om hjälp.
jag går fram till disken och väntar på att kvinnan där ska sluta prata i telefon. efter ungefär fem minuter så lägger hon märke till mig, slutar prata med sin partner om vad de ska äta till middag och frågar mig vad jag vill. jag berättar vad jag vill ha hjälp med. hon frågar om jag inte själv kan använda en dator, men jag bekräftar att jag är bevandrad inom det digitala området. jag anmärker dock på skärmen till datorn på avdelningen.
kvinnan pustar och börjar gå igenom sin dator på jakt efter mina böcker. en efter en skriker hon triumferat att den antingen är försvunnen eller utlånad och att jag bara kan hoppas att de kommer in tidigare än väntat. jag gick alltså därifrån i nertryckta skor och begynnande huvudvärk.

jag skulle inte ha några problem med detta scenario om det inte vore för att hon lät så skadeglad varje gång hon inte kunde hitta det jag sökte. jag var inte otrevlig, jag var inte spydig eller överlägsen. jag ville bara ha hjälp.
alltså, snälla bibliotekarier; jag vill att ni ska reflektera över att det är ett socialt yrke ni innehar. ni har att göra med verkliga människor. precis som affärsexpediter så är ni tvungna att vara den större människan varje gång. vi begär inte att ni ska kunna allt, men vi borde kunna begära att ni åtminstone försöker vara socialt kompetenta.

tack.