.busväder.

detta regnande.
det har verkligen öst ner hela dagen. smattrade mot fönstret när jag vaknade, smattrade när jag hade föreläsning och när jag traskade mot biblioteket.
kröp ihop i ett hörn av barnavdelningen med en mängd bilderböcker, vissa gamla och kära, andra nya och spännande.

har inte hänt så mycket sen sist jag skrev. har fortsatt skriva på min hemtenta och sprungit igenom en mängd böcker. det känns rätt konstigt att nästa vecka har jag inte längre någon kurs att gå till. det har gått fort.
jag kommer verkligen att sakna att gå dit och försvinna in i en värld av hjältar, döda, levande och gudomligheter. och alla mina kurskamrater. vissa kommer jag att hålla kontakten med, andra inte och jag har fått minst en vän för livet.

har kanske jobb i höst. ricky boy ringde igår och frågade om jag var intresserad av att bli aerobicinstruktör igen. det hade varit så himla kul! han skulle lämna min personuppgifter till en träningskoordinator som skulle höra av sig.
det var länge sen jag ledde klasser nu. jag behöver göra ett nytt aerobicprogram som jag kan visa upp på en eventuell audition. men det hade varit så fantastiskt kul att få skutta runt i koreografier som jag själv gillar att lära ut. jag får hålla tummarna.

.escapism.

varför är det så svårt att sätta sig och plugga ibland?
speciellt om det egentligen är jätteintressant och givande och kreativt?
så är det just nu. jag borde egentligen ha skrivit på min 7poängsuppsats idag, men istället har jag gått och fikat med vänner i olika omgångar, samt googlat min lärare. jag har inte skrivit mer än en och en halv sida om bellmans fantastiska stockholmsskildringar. metadramatiken har jag inte riktigt fått grepp om ens, och jag har inte ens bestämt mig för vilken som ska bli min sista fråga.
jag är helt enkelt mycket lat.

och inte har jag tränat yoga idag, fast jag hade tänkt mig det. jag har läst elvis karlsson av maria gripe istället. den kan verkligen rekommenderas till alla, vuxna som barn. egentligen borde jag läsa räddaren i nöden av j.d salinger, men den är inte alls lika spännande tycker jag. alltid ska det vara så att allt annat är mer intressant än det man gör.

men lite glada nyheter i alla fall. hanna ringde mig idag och meddelade att hon ville komma och fira min och fredriks förlovning på lördag. vi har inte pratat sen nyår och hon jobbar nästan alltid, så det blev lite av en överraskning.
jag har varit dålig på att höra av mig till mina kära uppsalavänner, som vanligt. men det betyder verkligen inte att jag inte tänker på er! kram!
däremot så vet varken madde eller cajsa om de kan komma. madde kanske skulle vara med sin plus one och cajsa skulle bli förkläde på raggarfest.

.om bibliotekarier.

väldigt trött idag.
jag har haft mastodontföreläsning i barnlitteratur idag.
och sen har det bara varit en sån där dag...

jag känner att jag måste kåsera lite om bibliotekarier.
jag behöver få uttrycka mina högst blandade känslor inför denna mycket speciella yrkesgrupp.
för det första så är det helt otroligt att de måste studera sex år på högskola för att ens kunna bli bibliotekarier. för att söka in till utbildningen måste du dessutom ha en magisterexamen i något lämpligt ämne. allt detta kan gemene man anse vara ett bevis på det engagemang och livliga intresse för böcker som dessa individer måste besitta. men icke!
för det andra kan man som vanlig dödlig anta att de som söker till biblioteks - och informationsprogrammet har ett intresse för sociala kontakter, vilket är något dagligt förekommande för dessa. men icke!
jag vet inte om det är speciellt utmärkande för bibliotekarier inom västmanlands län, men de jag har stött på är i många fall introverta, otrevliga, sarkastiska och fruktansvärt oflexibla. exempel:
jag var ner på biblioteket idag för att hitta ett antal barn och ungdomsböcker som jag måste läsa till på onsdag. då datorn med sökkatalogen på barnavdelningen ger alla användare epilepsi (den vibrerar på ett underligt sätt) så tänkte jag att det vore lättast att be den vänliga bibliotekarien bakom disken om hjälp.
jag går fram till disken och väntar på att kvinnan där ska sluta prata i telefon. efter ungefär fem minuter så lägger hon märke till mig, slutar prata med sin partner om vad de ska äta till middag och frågar mig vad jag vill. jag berättar vad jag vill ha hjälp med. hon frågar om jag inte själv kan använda en dator, men jag bekräftar att jag är bevandrad inom det digitala området. jag anmärker dock på skärmen till datorn på avdelningen.
kvinnan pustar och börjar gå igenom sin dator på jakt efter mina böcker. en efter en skriker hon triumferat att den antingen är försvunnen eller utlånad och att jag bara kan hoppas att de kommer in tidigare än väntat. jag gick alltså därifrån i nertryckta skor och begynnande huvudvärk.

jag skulle inte ha några problem med detta scenario om det inte vore för att hon lät så skadeglad varje gång hon inte kunde hitta det jag sökte. jag var inte otrevlig, jag var inte spydig eller överlägsen. jag ville bara ha hjälp.
alltså, snälla bibliotekarier; jag vill att ni ska reflektera över att det är ett socialt yrke ni innehar. ni har att göra med verkliga människor. precis som affärsexpediter så är ni tvungna att vara den större människan varje gång. vi begär inte att ni ska kunna allt, men vi borde kunna begära att ni åtminstone försöker vara socialt kompetenta.

tack.

.mourning.

för övrigt ville jag bara dela med mig att ett nystartat projekt.
ska bli olja på duk tillslut.

tool är bra musik att måla till.

.a little of everything.

trött idag.

vi har haft en hektisk helg. i lördags berättade vi för fredriks föräldrar att vi har förlovat oss. det gick faktiskt förvånansvärt bra. de har inte tyckt om mig tidigare, av flertalet anledningar, men nu verkar de ha lugnat ner sig lite. dessutom har vi firat hans moster, som fyllt år och flyttat till lägenhet från sitt stora, tysta hus.
mitt i allt har jag dessutom försökt att få ihop en hemtenta. jag har grunnat mycket och gjort en hel del anteckningar, men jag har inte börjat skriva ännu. jag har förvisso till den andra juni på mig, så det ska nog gå vägen.
imorron börjar barnlitteraturkursen också, så ingen ro, ingen rast. ska i alla fall bli en skön kontrast att krypa ihop i för små stolar på barnavdelningen i biblioteket och läsa böcker som inte tar timmar att komma igenom.
på tal om mina studier träffade jag en äldre dam idag som inte tyckte att jag kastade bort mitt liv på något så meningslöst som litteraturvetenskap. alla brukar alltid säga att det verkar tråkigt att läsa litteratur och det brukar aldrig gå att få dem att ändra sig. damen däremot lät genuint glad över att jag läste, eftersom det inte är så många som gör det idag.
kanske kommer det dessutom att bli svårare och svårare att komma upp på högskolan om man inte har gått på gymnasiet. jag pluggade på komvux i två år för att läsa upp min behörighet, men jag läste i tidningen att komvux inte ska starta till hösten för att det är slut på pengar. detta gjorde mig mycket upprörd. tydligen tog budgeten slut i mars i år och många av mina gamla lärare kommer att bli friställda. allt detta gör mig så bitter. med risk för att låta som en ärkekommunist så tror jag att brist på vuxenutbildning kommer att leda till större klassklyftor. lågutbildade vuxna kommer att öka, vilket ökar segregeringen. jag är så otroligt glad att jag blev färdig i vintras. då fick jag studentmössa och allt. och till hösten kommer många av mina vänner som fortfarande studerar på komvux att ifråntas möjligheten att utveckla sig på ett kunskapsmässigt och känslomässigt plan.
jag lider med er.

.lycka.

igår blev två individer en.
det finns egentligen inga ord.
bara en känsla av frid, trygghet och tillhörighet.

jag älskar dig fredrik, min prins.

puss.

.skrivkramp.

lång pluggdag på biblioteket.

jag sitter och försöker åstadkomma något,
men alla böcker runt omkring mig ger mig prestationsångest.
de blickar mig.
ögar mig.
nedlåtande.

från väggarna kastar de stora, tidlösa författarna långa ögonkast
och försöker läsa vad jag skriver.
men det kan de inte,
för jag håller för handen!
bara för att de är döda och inte längre kan producera.
(fast jan guillou är inte död, men han är inte heller tidlös,
så han hänger nog bara här på nåder)

de ska inte få sno mina lysande idéer!
kanske borde jag skriva ett krigsepos om grekernas invadering av troja?
eller om en man som läst alltför många riddaromaner och blir tokig?
eller om en man som köpslår med djävulen om sin själ?
alla idéerna är ju lysande och helt
unika.
nyskapande.
och oanvända.

.ang intervjuer.

vad finns det som är värt att skriva om?

kanske är det värt att skriva om det reportage jag såg i morse från konstfacks examensutställning.
den förvirrade unge Herr lidande konstnär stod och såg förvirrad ut under intervjun med fröken Ung, käck programledare. på hennes fråga om vad han hade gjort mumlade han att han hade återskapat ett utdött typsnitt. typsnittet bestod av en platt skiva som han hade klistrat på bokstäver med pinnar på. den platta skivan snurrade lojt.
han sa även att han skulle försöka få kontakt med typsnittets upphovsmans ande. till hjälp skulle ha en av kanalens mest framstående medium.
allt detta fick mig att känna att jag är glad över att jag inte sökte till konstfack, fast det varit mitt mål så länge. jag vill inte bli en polarn o. pyretklädd, förvirrad konststuderande som inte längre kan sätta mig själv i perspektiv till min omgivning. en som bara går runt i en miljö full av ernst billgrendyrkande människor i gabardinbyxor.
nu borde jag sova. ska upp tidigt imorgon och försöka kränga på mig något av de plagg som fredrik har varit vänlig nog att tvätta i 90 grader åt mig.